US Indymedia Global Indymedia Publish About us
Printed from Boston IMC :
IVAW Winter Soldier

Winter Soldier
Brad Presente

Other Local News

Spare Change News
Open Media Boston
Somerville Voices
Cradle of Liberty
The Sword and Shield

Local Radio Shows

WMBR 88.1 FM
What's Left
WEDS at 8:00 pm
Local Edition
FRI (alt) at 5:30 pm

WMFO 91.5 FM
Socialist Alternative
SUN 11:00 am

WZBC 90.3 FM
Sounds of Dissent
SAT at 11:00 am
Truth and Justice Radio
SUN at 6:00 am

Create account Log in
Comment on this article | View comments | Email this article | Printer-friendly version
News ::
Russian Dolls (english)
06 Oct 2002
Modified: 26 Jun 2003
The Masters of the Discourse would not be what they are unless they
were cunning. Many people arrive to the conclusion that they are
misled by the media, experts and politicians. But what is the true
A Strange Case of Jared Israel

October 3, 2002

by Israel Shamir

The Masters provide a huge choice of traps and misleading explanations of reality, partly true, partly false. Only careful reading allows us to notice the hidden trap.

The site Emperor's Clothes has all the qualities to pass for an
opposition. They object to the present policies of Bush administration. They can disapprove of Israeli high-handedness. They
show very well some of the lies permeating the media and politics of
the politics in the US. And only sometimes their words express their
true agenda. A reader's letter alerted me to one of the traps.

A recent exchange of remarks between Jared Israel,
one of the Emperor's Clothes most active voices, and a reader
provides us with unique opportunity to see through the fake
opposition. A reader asks Jared Israel, does not he see a connection
between the war axe grinding of Bush administration and the Jewish

And the fake opposition voice immediately denies it: "I know many
Jewish people and I can tell you that, regarding Israel, they are
mostly convinced that the aftermath of 9-11 has made things much
worse for that country. Most U.S. Jews do *not* want war with Iraq".

If you believe that one day you will buy Brooklyn Bridge. Most US
Jews THAT MATTER push for the Doomsday. Among them Richard Perle, the
chairman of the Pentagon's Defence Policy Board, an ex-employee of an
Israeli weapon manufacturer Soltam, and the great supporter of the
war, Paul Wolfowitz, Deputy Defence Secretary, a leading Zionist
Douglas Feith, a representative of an "Israeli Armaments
Manufacturer", Dov Zakheim, Under Secretary of Defence, Edward
Luttwak, of the National Security Study Group of the Department of
Defence at the Pentagon, Lewis Libby, Vice President Dick Cheney's
Chief of Staff and a lawyer for the thief Mark Rich, Robert Satloff,
the U.S. National Security Council Advisor, and the executive
director of the Israeli lobby's "think tank," Washington Institute
for Near East Policy, Elliott Abrams, National Security Council
Advisor, and many, many others.

For sure, there should be some Jews against the war, but they keep
their quiet.

It is not classified information, spread by obscure sites: an honest
Jewish voice, Philip Weiss, admits in the NY Observer , "Holy or
Unholy, Jews and Right in an Alliance" and they push for War.

"What about the natural proclivity of Jews to be liberals? asks
Weiss, and replies: liberals have yielded authority in the debate.
The refusal of liberal American Jews to make an independent stand has
left the American left helpless.

American liberalism has always drawn strength from Jews. Liberal Jews
often have private conversations about the Middle East in which they
acknowledge the absence of leadership in the Israeli government and
the desperation of the Palestinians, but they generally do not wish
this to become a public conversation with other American citizens".
Intra-Jewish discourse became coarsely racist, and the Jewish Press
published an attack on "The Plague of Jewish-Arab Marriages",
concludes Weiss.

So much for the first lie of Jared Israel. But he does not stop here.
He has to dissuade his readers that it is Israel and the US Jews who
push for war.

In a stupefying piece of disinformation, he writes: "There is
*nothing* worse for Israel than war in the Middle East. Israel is a
tiny country with very hard-to-defend borders, surrounded by
Muslim-dominated countries with about 50 times Israel's population...
The worst thing for Israel is a war in Iraq because it can only fan
the flames of Muslim fanaticism, which will then be directed at
Israel. The U.S. and England attack; Israel pays".

Well, Israel is surrounded by 'Muslim-dominated countries', but this
'tiny country' with the third nuclear potential in the world is fully
supported by the 'Jew-dominated country', which happens to be the
world's only superpower.

Though Jared Israel thinks the war against Iraq is the worst thing
for Israel, probably he has in mind some other Israel, as all senior
politicians of the Jewish state, its prime-ministers and ministers
for defence, its spokesmen, official and unofficial, publicly and
privately call for war.

An ex-Mossad agent Victor Ostrovsky asked his superiors why they were
trying to cause a war between the US and Iraq. The reply was that
Israel does not have the manpower and aircraft carriers to do the

First thing said by Ehud Barak and Bibi Netanyahu on 9/11 was their
demand to destroy Iraq (followed by Iran and Libya). Ariel Sharon
pushes for war relentlessly and even now went to Moscow in order to
bring President Putin to support the war.

Yes, the war is against true interests of Jews living in Israel. But
we have no voice: our politicians are fully integrated in the
Judeo-American establishment, they get their financial support from
the American Jews, they dance to their fiddle. Our true interests can
emerge only if and when the American Jews will lose their commanding
heights in the American discourse.

The third lie of Jared Israel is even more brazen: "The U.S. and
England attack; Israel pays". What nonsense! Israel NEVER pays.

Whatever happens, Israeli Army's redeployment or violent attack on
Palestinians, the settlements on the occupied territories or murder
of children, everything is paid for by the people of the United
States and Europe.

They paid for Israeli withdrawal from Lebanon and from a part of
Golan heights, they pay now for food for the starved Palestinians,
they will pay for any 'peace settlement' Israel would agree to sign.

When Israeli 'peace camp' promotes an idea of some compensation for
the Palestinian refugees, they never offer to pay for the stolen
lands and houses they live in: it is always one condition: "all will
be paid for by the world community".

The bill of Israel is not paid by the US Jews, either: they are not
that silly. The US Jews pay their politicians or threaten them into
political oblivion, unless they pay with the money of American
Goyiim. If political considerations cause them to desist, they force
the Goyiim of Germany or Swiss to foot the bill.

How can a reader became aware of the hidden agenda of a liar with the
straight face? There are telltale signs. He throws "Nazi" at
everybody, from brothers Dulles to your truly. He needlessly invokes
the Jewish holocaust. And whenever pushed he immediately refers to
'conspiracy theories'.

Jared Israel writes to his reader: "If you see an Israeli plot in
Fleischer being Jewish, why not see an Israeli plot in *my* being
Jewish as well?"

Well, that is what they said when all the luminaries of the Jewish
America AND of the state of Israel, from Foxman to Barak, begged Bill
Clinton to pardon their crony Mark Rich.

The clear-thinking Jewish American writer, Norman Finkelstein,
remarked: "If the leading Jews act together, should we shut our eyes
in despair and cry: oh no, it can not be, otherwise we shall be
condemned as 'conspiracy-theorists'?"

In plain words, yes, Mr Jared Israel, you are a part of the
Judeo-Zionist plot. You provide the Jewish instigators of the war
with much needed camouflage.

It is very good that Emperor's Clothes object to the war. It is good
that they do not support the war effort of the Jewish Lobby. But it
is not worth one penny if they do not speak against the real
instigators of the war.

It is not the nincompoop in the White House, neither Pentagon, but
the US Jewish establishment, *the Jews that matter*, push for the
war, with connivance of silent liberals.

Our only hope was expressed by the brilliant Canadian Jewish
philosopher Michael Neumann: "Sooner or later, the great white men of
America will wake up to their true interests, and get themselves a
new set of speechwriters and pundits. The Jews will go out of style".

************* - United States President. - TEA. - R. Buckminster Fuller. - CENSORED. - Prosperity, Not War & Pollution. - Exposing the Military-Industrial Complex. - Time + Energy = Wealth.
See also:
Add a quick comment
Your name Your email


Text Format
Anti-spam Enter the following number into the box:
To add more detailed comments, or to upload files, see the full comment form.


A Saga on the degeneration process of Interna (english)
26 Jun 2003
A Saga on the degeneration process of International Terminologie... The
labelling something smart "Multi Culti"... But the true process called
"theprovocative recruitments, collaborated fake immigrants of the zionized
oligarchie"... MULTI CULTI?!

- Vad menar våran kära hustru Rojas? - Mauricio Rojas, nu arbetar öppet
för Usrael och dess puppet sionistiska Folkpartiet, kom hit som flykting från
Chile 1974. Nu är han en flitig debattör kring invandrings- och
invandrarpolitik. Som få andra har han lyckats att få böcker förlagda och
recenserade, han har kommit till tals genom intervjuer i både TV, radio och våra
stora dagstidningar. Vad denna artikel ska intressera sig för är hans
budskap. Vad är det egentligen han säger? Intrycket blir schizofrent! Att
döma av mycket Rojas skriver kunde han sitta som redaktör för denna tidning. Men
plötsligt argumenterar han i rakt motsatt riktning ! Det tycks finnas
minst två Mauricio Rojas: ROJAS I och ROJAS II. ROJAS I LÅT
alltså börja med en genomgång av uttalanden från ROJAS I: "...svensk
invandrar- och invandringspolitik har fullständigt havererat. Detta gäller
främst på två fundamentala områden. Det första är förmågan att förankra
invandringspolitiken i den svenska folkopinionen. Det andra att skapa fungerande
integrationsmekanismer för nykomlingarna. Verkligheten präglas idag av
ett massivt folkligt missnöje med den förda politiken..." DN, den 24/9 -93
"Politikerna förstår varken det svenska folkets reaktion eller det nya Sverige
som växer fram." "Politikerna var naiva och politiken ett uttryck för
skuldkänslor och förakt för tredje världen..." SvD, hösten -94
"Drygt 60 procent av den utomnordiska invandringen har sedan 1968 bestått av
anknytningsfall. År 1990 låg siffran strax under 64 procent.". SDS,
den 20/11 -92 "..den generösa flyktingpolitiken höll på att grovt
missbrukas av allehanda lycksökare, parasiter och andra asociala element.
Kritiken gällde alltså inte bara att det var på tok för många som kom, utan
också att de som kom över-huvudtaget inte hade rätt att komma. Denna känsla var
givetvis inte tagen ur luften, men den bemöttes sällan på ett seriöst sätt."
"I stället för undanflykter som ingen tror på borde man rakt ut säga att det
visst är sant att en hel del parasiter har passerat invandringsmyndigheternas
kontroller, att flyktingarna inte är några änglar och att invandringsprocessen
innebär stora risker för asociala beteenden. * "Att dessa
självklarheter har förblivit osagda av våra anvariga politiker återspeglar
invandringspolitikens svåra dilemma: politiker och myndigheter vet att
invandringspolitikens folkliga förankring är alltför bräcklig för att tåla en
sådan öppenhjärtighet. Samtidigt minskar deras trovärdighet ännu mer, eftersom
det de säger stämmer dåligt med människornas vardagsupplevelser."
SDS, den 20/11 -92 "Sverige är ett land där bara två av tio iranier
har arbete, en nation där varannan grekisk kvinna i 50-årsåldern är
förtidspensionerad, ett Sverige där andelen utkvitterade socialbidrag är
mångdubbelt större bland invandrare än svenskar." DN, den 12/2 -94
"Min erfarenhet är att om svenskar skiljer på människor, så är det på dem som
gör rätt för sig och dem som inte gör rätt för sig." "Svenskarna
respekterar invandrare som inte ligger samhället till last." Idag, den
25/10 -93 "Det finns en motvilja att inse att kulturskillnaerna
innebär kostnader. Varför skulle en svensk företagare någonsin ta på sig dessa
extra kostnader, när det dessutom finns en massa svenskar som är arbetslösa?
- Det här är ingen diskriminering i vanlig mening. Arbetsgivaren agerar korrekt
rent ekonomiskt när han försöker minimera kostnaderna,.." Ur
intervju, SDS den 15/ -93 "Det är mer realistiskt och bättre för alla
parter att behandla nykomlingarna som just vad de är - nykomlingar." Den 22/8
-93 "Massinvandringen är den största omställningen i Sveriges
historia..." "Det är naturligt att svenskarna reagerar på de enorma
påfrestningar som en sådan förändring utsätter dem för." "Det minsta man kan
förvänta sig är att människorna är oroliga. De är enligt min mening för lite
oroliga..." Idag, den 24/10 -93 "Massinvandringen har förpassat
Sveriges etniska homogenitet, landets mest karaktäristiska drag som nation, till
historien." "Betydelsen av denna enorma omvandling har varken
insetts eller bearbetats på ett adekvat sätt. Ett nödvändigt sorgearbete har i
praktiken tabubelagts och förts bort från det offentliga samtalet." DN,
den 24/9 -94
"Vill människorna i detta land verkligen leva i en mångkulturell miljö? Sådana
frågor, som aldrig formulerades offentligt, har emellertid grott i folkdjupet i
form av tilltagande oro och olust." SDS, den 20/11 -92 "Det
är ingenting mindre än våldets och rasismens förutsättningar som utvecklas inför
våra ögon, obevekliga sociala processer som kan omvandla en generös
invandringspolitik till en mardrömsliknande verklighet." Den 22/8 -93
"Och det är bråttom. Mauricio Rojas anser att den ojämlikhet och det utanförskap
som kan leda till kravaller, upplopp, anlagda bränder redan finns i Sverige
idag. Allt finns plats för en 'jätteexplosion'..." Ur intervju,
Kommun-Aktuellt 19/95 "Invandringen kan spränga Sverige socialt och
politiskt." Idag, den 24/10 -93 "Massinvandringen är den
största omställningen i Sveriges historia..." "Sjöbo var ett utbrott, ett
bondeuppror mot överheten... ...var det framförallt en sak som gav mig
en stark känsla av obehag. Det var etablissemangets häftiga reaktion mot
'Svin-Olle' och hans gelikar, den oförsonliga tonen, den totala oviljan att
samtala... Argumenten mot flyktingmotståndarna var ofta enkla och grova.
De kan i stort sett delas in i två kategorier.. Å ena sidan de som påstod att
sjöboborna var okun-niga lantisar, enfaldiga och ignoranta bönder.. Å andra
sidan de som menade att det var värre än så, att det i själva verket handlade om
onda människor med ytterst dunkla avsikter... ...Sjöboborna skulle upplysas
eller fördömas, allt annat var uteslutet." "Just därför är det så viktigt
att få igång en öppen debatt, att sluta med mobbningen av dem som hyser
avvikande meningar i invandrarfrågan, att låta människorna säga sitt, även om
det inte sker i så vårdade former... Invandrarna tål detta och mycket
mer..." SDS, den 20/11 -92 "En nationell dialog om
invandringens villkor och betydelse... Det måste handla om en ärlig dialog, en
dialog utan mobbning, utan moraliska pekpinnar eller glåpord." DN, den
24/9 -93 "Tystnad är livsfarligt. Jag är emot all
locket-på-politik." Ur intervju, DN den 12/2 -94
- Mycket av vad ROJAS I för fram måste man vara invandrare för att få säga. Om
en svensk sagt precis samma sak, då skulle han obönhörligen bli stämplad som
"främlingsfientlig". Bl.a. av ROJAS II... ROJAS II
Får ROJAS II bestämma, blir det tydligen lågt till tak. Av tidningen
Kommun-Aktuellt 17/95 framgick att ROJAS II på ett seminarium, när han fått
mothugg av en deltagare, manat åhörarna: "Lyssna inte på sådana som Inga Lantz!"
I debatt i Expressen hösten -93, med Ingrid Björkman, skrädde han heller inte
orden. När hon pläderade för återvandring av dem som inte längre har skyddsbehov
uppfattade ROJAS II detta som totalitarism, intolerans, strävan efter etnisk
renhet och ett anti-demokratiskt tankesätt. Björkman hade hänvisat
till FN-konventioner om folkens självbestämmanderätt. Underrubriken till
Expressens Rojasartikel löd: "SVERIGE HAR INTE RÄTT ATT SÄGA NEJ
TILL OSS" "Vi måste acceptera att invandrargrupperna växer, annars..."
Vilka blir då slutsatserna från ROJAS II:s sida, av de enorma problemen till
följd av massinvandringen, just konstaterade av ROJAS I? För många
läsare skulle en näraliggande slutsats antagligen vara att denna massinvandring
från början var ett misstag, och att en ytterligare massinvandring hursomhelst
bör undvikas. Så dock inte för ROJAS II! Dennes slutsatser går i rakt
motsatt riktning: "Regeringen gjorde onekligen rätt när man gav
bosnierna... tillstånd att stanna i landet." DN, den 24/9 -93
Detta uttalande syftade alltså på den borgerliga regeringen, med Friggebo som
invandrarminister, och beslutet om permanent uppehållstillstånd för 40.000
- Och inte nog med detta i samma artikel fortsätter ROJAS II: "Nu måste
regeringen... dra slutsatserna och förbereda oss för... en fortsatt omfattande
invandring...". Året därpå förtydligar han sig: "Jag vill att
Sverige ska ta emot många flyktingar..." Ur intervju, DN den 12/2 -94
"Vi måste acceptera att invandrargrupperna växer, annars får vi marginaliserade
grupper och det är det mest tragiska som kan ske." Intervju, DN
den 18/9 -94 I en tredje intervju låter det så här:
"Mauricio Rojas ser endast en väg ut ur den växande konflikten, och det är att
det politiska systemet bejakar omvandlingen av Sverige från etnisk nation till
medborgerlig." Idag, den 24/10 -93 Ungefär som en
väckelsepredikant, alltså: Först bygga upp en en oro, nästan panik, sedan "jag
har lösningen, följ bara mig"... Och gör vi inte som ROJAS II
vill, då kan det gå oss illa! I Kommun-Aktuellt 19/95 varnar han för
"katastrofer som upplopp och bränder". Vi är nu inne på begreppet
det "mångkulturella samhället", och här slirar Rojas på betydelserna: än är det
något vi redan har, än är det något vi ska uppnå. Färdriktningen är
ändå inte att ta miste på. Vad ROJAS II vill är att "mångfalden blir mångfald på
riktigt". Teoretiskt sett skulle man kunna se det multikulturella samhället
som till stor del ett faktum, men beklaga att det är så. ROJAS II ser det
istället som något önskvärt. Bakom detta lyser ofta en viss människosyn igenom:
Hur ROJAS II än läxar upp andra för att tänka i "vi" och "dom" så gör han själv
i högsta grad en uppdelning av människor, i svenskar och invandrare. Och han ser
skillnader! Medan svenskarna på olika sätt är konstiga/underlägsna
består invandrarna av ena fantastiska individer - nästintill underverk av
kreativ potential: "Låt individernas styrka och kreativitet, deras
mångfasetterade skaparkraft, bli grunden för en ny invandrarpolitik!" DN, den
11/11 -92 Således är det svenskarna som ska anpassa sig till
invandrarna, inte tvärtom: "Vi har 60.000 iranier i landet. Vad behöver vi
ändra på för att få med dem i politiken?" Kommun-Aktuellt nr 19/95
"Det behövs ett politiskt ledarskap som kan samla folket kring ett mångetniskt
och mångkulturellt Sverige." Idag, den 24/10 -93
- Finns det kompletterande fakta om detta?
- Visst!.. Läs igenom af:
- Får vi veta era synpunkter nu?
- Vi knullar med skurken Mauricio Rojas, fullständigt i röven!! - Illa
- Inte vårt ord utan vi refererar av paret: Stanley SJÖBERG,
Pastor i Centrumkyrkan & Allan WIDMAN (oppositonell i Folkpartiet i Malmö)
Här syns faxnumret på pappret: 040-97 45 05

- Moderater om segregation ... Om en rapport och dess författare
- Till partistämman i början av september 1999 har en arbetsgrupp inom moderata
samlingspartiet tagit fram en rapport med titeln Förnyelse och medborgarmakt –
moderat politik mot social segregation och utanförskap. Ledare för arbetsgruppen
har varit Mauricio Rojas, tidigare lektor i ekonomisk historia vid Lunds
universitet, numera anställd vid Timbro, ett förlag och idécentrum nära
moderaterna och SAF.
- Mauricio Rojas; från chilensk falska vänsterrevolutionär till sionsitiska
Fp's falska ideolog
- Rojas kom i mitten på 1970-talet till Sverige från Chile, där han tillhörde
den revolutionära extremvänstern, MIR (Movimiento de Izquierda Revolucionar, en
vänsterrevolutionär rörelse till vänster om det chilenska kommunistpartiet). I
Sverige företräder han närmast marknadsliberalismen. Han har under senare år
anlitats som debattör och ideolog inom moderata samlingspartiet och uppskattande
citerats av Carl Bildt i flera officiella anföranden. Till 1999 års moderata
partistämma har han av MUF-ordförande Gunnar Strömmer föreslagits som medlem av
partistyrelsen, möjligen t o m partiledare! Onekligen långt marscherat från
vänsterrevolutionära MIR. Trots att Rojas talar utomordentligt usel
svenska efter ett kvarts sekel i vårt land, har han under 1990-talet varit en
mycket produktiv skribent på svenska. Flertalet av hans skrifter handlar om
invandrarnas eländiga situation i Sverige. I ensamhetens labyrint. Invandring
och svensk identitet publicerades 1993. 1995 kom Sveriges oälskade barn - att
vara svensk men ändå inte. Hösten 1996 kom Efter folkhemmet . En agenda för
Sveriges förnyelse. 1997 publicerade Rojas (tillsammans med Pieter Bevelander
och Benny Carlson) I krusbärslandets storstäder – om invandrare i Stockholm,
Göteborg och Malmö och (tillsammans med Lena Liljeroth) Svenska främlingar – att
älska Sverige med dess fel och brister. 1998 kom Valser om arbetets slut som
liksom den 1995 (tillsammans med Christer Gunnarsson) publicerade Tillväxt
Stagnation Kaos – en institutionell studie av underutvecklingens orsaker och
utvecklingens möjligheter berör samhällsekonomi och ekonomisk teori, d v s de
ämnen där Rojas kan förmodas ha visst mått av expertkunnande. Rojas
har också varit en flitig gäst på de större dagstidningarnas kultur- och
debattsidor, där han ömsom medkännande beskrivit Sveriges omvandling från
homogen nation till mångetniskt samhälle, ömsom i synnerligen aggressiva ordalag
skällt på det svenska samhället. I såväl de hittills publicerade
böckerna om svenskar och invandrare som i en mängd debattartiklar hotar Rojas
med blodig gatustrider mellan svenskar och en invandrad underklass, om inte
invandrarna blir mer delaktiga i det svenska samhället. I inledningen till I
ensamhetens labyrint skriver Rojas: "Invandrarna behöver i sin tur ta till orda,
bli delaktiga, resa sig ur tjänstefolkets förödmjukande tystnad inför
herrefolket". Att påstå att svenska folket uppträder som ett "herrefolk" är
direkt lögn och mycket oförskämt. Rojas lever i sin egen värld av oförrätter och
förödmjukelser, en värld som säger mer om Rojas än om Sverige. I
grunden har Rojas´ böcker och alla debattartiklar samma tema: svenskarna förstår
inte vilka enastående resurser landets invandrare utgör. I stället för att ta
till vara invandrarnas kompetens, klienteliserar man dem till passivitet och
bidragsberoende. Sverige har varit ett enastående etniskt homogent land men är
nu mångetniskt och mångkulturellt. Invandrarna är i stor utsträckning
välutbildade storstadsbor, medan svenskarna har allmogeursprung. Svenskarnas
bondska härstamning är något att skämmas för, det talar för efterblivenhet och
bristande civilisation. För Rojas framstår stads- och kafékulturen som oändligt
överlägsen den svenska. Eller för att ordagrant citera Rojas´ bok Sveriges
oälskade barn: "Alla de problem som drabbar invandrarna är i själva verket
svenska problem som har tillspetsats och fått extrema proportioner". Alla fel
och brister är svenskarnas och det svenska samhällets. Om svenskarna inte snabbt
tar vara på invandrarnas kompetens och låter dem få utveckla sin kreativitet och
finna sina rättmätiga platser i samhället, väntar en social, ekonomisk och
kulturell katastrof. Invandrarnas utanförskap måste omedelbart brytas, annars
tilltar våldet. Rojas drar ofta paralleller med sitt forna hemland,
Chile. Där förstår man att på ett helt annat sätt tillåta mångfalden inom
utbildningen och det övriga samhället, vilket lett till en numera blomstrande
ekonomi. Rojas varnar för framtiden "Jag fruktar att tolvslaget redan har
förklingat, även om våra döva öron inte har hört det. Invandrarnas, framför allt
de utseendemässigt avvikande invandrarnas, utanförskap och underklassposition,
deras växande marginalisering, tendenserna till gettobildning och moraliskt
förfall, det tilltagande våldet i form av gatukriminalitet, gängslagsmål eller
rasistgruppernas lömska attentat, allt det säger att vår tids trångmål fordrar
andra lösningar och att vårt bästa alternativ förmodligen ligger ett eller flera
snäpp under det mest civiliserade idealet". Återigen hotet om våld, om inte
svenskarna accepterar Rojas´ bild av det ideala Sverige. Rojas anser
sig ha en lösning till hur Sverige skall omvandlas till en fungerande,
mångetnisk, medborgerlig nation: "..satsa på en uppbyggnad av starka,
framgångsrika och framåtsträvande invandrargemenskaper. Det fordrar en
samhällelig satsning på självständiga lösningar, en avveckling av alla
beroendeskapande och klienteliserande mekanismer, ett normsystem som främjar det
egna initiativet och ger kreativiteten och mångfalden utrymme" (ur I ensamhetens
labyrint). Till egenheterna hos Mauricio Rojas hör att han
kan framföra diametralt motsatta åsikter i samma fråga. Så. sade han exempelvis
i en intervju i tidningen Idag den 24 oktober 1993: "Jag kan tack vare min
bakgrund uttrycka mig klarare än svenskarna om invandringen. Sverige går från
något som var tryggt, tydligt och pålitligt in i ett stort, mörkt hål där ingen
vet vad som händer om ett år. Det minsta man kan förvänta sig är att människorna
är oroliga. De är enligt min mening för lite oroliga inför denna enorma
förändring. Sverige skall nu ta emot 100 000 bosnier på två år av vilka de
flesta blir arbetslösa, bidragsberoende, socialt och kulturellt utanförstående,
marginaliserade från början." Två år senare har han i en intervju publicerad i
tidskriften Avräkningsnotan nr 2, 1995, organ för Linköpings ekonomistudenter,
en diametralt motsatt Sverigebild: "Med avseende på Sveriges storlek och
ekonomiska förutsättningar kan vi ta in runt 50 miljoner invandrare till, det
skulle ge positiva ekonomiska effekter främst för glesbefolkade områden som
Norrland genom billigare infrastruktur o s v". År 1993 var följaktligen 100 000
invandrare för mycket, 1995 var det lagom med 50 miljoner! Samtidigt som
Rojas i en mängd debattartiklar och intervjuer och i sina böcker hävdat att
Sverige måste lära sig att ta till vara all kreativitet och kompetens som
genereras av den mångetniska invandringen påstår han i boken Tillväxt Stagnation
Kaos att Taiwans exempellösa ekonomiska framgångar sammanhänger med att landet
är socialt, kulturellt och etniskt homogent och starkt nationalistiskt.
"Kulturell och etnisk splittring är ett vanligt hinder för ekonomisk utveckling
i u-länderna. Några sådana hinder har aldrig behövt övervinnas i Taiwan"...
- Färgad Rinkebypolitiker - Hyckleriets system är hycleriet, inget
annat, även om man målar detta i vilken färg som helst.. - Importerade
färgsorter som svensk sionistisk uppfinning... Bland medlemmarna i den moderata
arbetsgruppen mot social segregation och utanförskap återfinns också Fatima Nur,
somalisk landstingspolitiker från Stockholmsförorten Hässelby, tidigare Rinkeby.
I en intervju i Svenska Dagbladet den 23 augusti 1999 förklarar Nur att hennes
hjärtefrågor i landstinget är att hålla vårdcentralen i Rinkeby öppen dygnet
runt. Nur berättar i intervjun att en klar majoritet av vårdcentralens patienter
är av somaliskt ursprung, mångbarnsfamiljer med stort behov av akutvård. Nur
påpekar också att vårdcentralen saknar somalisk läkare, trots att somaliska
läkare går arbetslösa i Sverige. Tydligt är att den moderata
landstingspolitikern Nur slåss för s k särintressen. Angående de aktuella
rapporten mot segregation och utanförskap framhåller Nur att det gäller att
bädda för ett nytt tänkande i traditionella moderata miljöer som Danderyd och
Moderat förortsbild – från mångkulturell slum till medborgarmakt
Rapporten Förnyelse och medborgarmakt – moderat politik mot social segregation
och utanförskap handlar om storstädernas invandrartäta förorter. Det är inte den
första moderatrapporten i denna fråga. 1991 kom Storstaden – levnadsvillkor och
segregation, i vilken moderaterna hävdade att andelen socialhjälpstagare är det
effektivaste kriteriet för att identifiera storstadsregionernas minst attraktiva
områden. Rapporten refererades i Fri Information nr 6, 1994 och definierade 21
bostadsområden i Stockholmsregionen, 20 i Malmöregionen och 10 i
Göteborgsregionen, där antalet socialhjälpstagare var minst dubbelt så högt som
i regionen i genomsnitt. Dessa 51 områden karakteriserades av moderatrapporten
som slum. 10 - 30 procent av befolkningen var socialbidragstagare, 10 - 55
procent var utlandsfödda. Områdena utmärktes av hög arbetslöshet, hög
brottslighet, sociala problem, dåligt fungerade skolor. Barnen präglades av en
miljö av halvspråkighet, TV-våld, narkotikahandel och kriminalitet, ett slags
betongslummens "aniarabarn". Ett dåligt socialt arv och en dålig utbildning
kommer att prägla dessa ungdomar under hela deras liv, förutspådde rapporten.
Sedan Storstaden – levnadsvillkor och segregation publicerades har åtta år
passerat. Under tre av dessa har Sverige haft en moderatledd regering. Ingenting
har blivit bättre i de invandrartäta storstadsförorterna. Som bekant satte
regeringen Bildt 1991 – 1994 ett svårslaget rekord i antalet beviljade
permanenta uppehållstillstånd för asylsökande. Samtidigt fanns en högljudd
minoritet inom moderata samlingspartiet – främst ungmoderater – som krävde en
totalt fri invandring. För många borgerliga väljare kom 1997 Land för hoppfulla
– ett moderat "manifest för ett nytt sekel" som ett bevis på att moderaterna
äntligen nyktrat till i invandringspolitiken. I klartext skildrades svenskens
reaktion på massinvandringen: "Nu stämplas han som rasist, men, om vi antar att
han inte var det från början: vad var det som fick honom så avogt inställd? Ja,
inte handlar det om hårfärg eller hudfärg, inte handlar det om någon ideologisk
tro på den nordiska rasens överlägsenhet, inte om någon uppblossande misantropi,
utan det handlar om att han alltmer kommit att betrakta sig som nyttig idiot.
För honom är det mängden fripassagerare det handlar om. Välfärdsstaten verkar ha
blivit en sorts universell rättighet. Vad han ser är i alla fall att den bäddar
in allt fler männniskor från fjärran land i bidragssystemet. Hans rättskänsla är
kränkt. Föreställningen att alla i Sverige ska leva på samma standard vare sig
de jobbar eller inte, att man 'försörjer sig' antingen genom eget arbete 'eller
i form av bidrag från det allmänna' retar honom. Han tycker att vi gör det för
lätt för de nya. Han känner sig lämnad i sticket av alla företrädare för goda
och progressiva värden. Utsatt och utfrusen. Självföraktet gnager honom".
Manifestet andas en förståelse för svenskens inställning till massinvandringen.
"Och han kan inte låta bli att jämföra. Han är svensk. Han har jobbat och
bidragit i alla år. När han behöver hjälp då finns ingen. Han är inte van vid
sådant. Och han kan inte undgå att se vad invandrarna får. De får socialbidrag.
De har hyran betald. De har fria månadskort, så gott som fri barnomsorg. Med tre
barn får de en levnadsnivå som motsvarar en inkomst före skatt på flera hundra
tusen. Han kan inte låta bli att tänka på det. Varje gång han ser en
svartskallefamilj tänker han på det. Det har blivit så. Förut tänkte han inte i
de banorna, men nu gör han det. Varför kommer de hit egentligen? Hur kommer det
sig att de är så himla insatta i våra socialförsäkringar redan vid gränsen?
Varför skall de ha allt och han ingenting?"
Det officiella hyckleriet kritiseras: "Myndigheterna vill inte tala om hur många
som kommer. De trixar med orden och betonar hur få flyktingar som kommer när det
i själva verket har kommit mångdubbelt fler av andra kategorier, som inte har
beteckningen flyktingar, utan är anknytningsfall, de factoflyktingar med
flyktingliknande skäl, och sådana som fått stanna av humanitära skäl, men som
till det övervägande flertalet får sin försörjning tryggad av oss". Vidare:
"Human är den som skriver på upprop om en öppen och generös flyktingpolitik. Att
han sedan skickar den inhumana räkningen vidare till den redan hårt pressade
allmänheten brukar sällan nämnas" och "Man kan inte samtidigt hamra skatter ur
ett lands invånare, suga ut dem som har någon sorts hemortsrätt i landet in på
bara benen, och med andra handen räkna in otaliga skaror och erbjuda dem en
skälig levnadsnivå, som det heter. Det är orättvist, Det stöter nog de flestas
grundläggande rättsuppfattning". Svenskarnas tilltro till moderaternas
tillnyktring i flyktingpolitiken försvann dock snabbt. Efter det att främst
Pierre Schori och SSU – genom de politiska tungviktarna proffsboxaren Paolo
Roberto och modellen Camilla Henemark – utsatt moderaterna för hätska
beskyllningar om rasism begravdes manifestet Land för hoppfulla i tysthet och
moderaterna rättade åter in sig i ledet, vilket årets rapport Förnyelse och
medborgarmakt är tydligt exempel på.
Okontroversiell lägesbeskrivning Rapporten Förnyelse och
medborgarmakt presenterar en tämligen okontroversiell beskrivning av dagens
verklighet i de invandrartäta förorterna. Samma har vi läst flera gånger
tidigare, t ex i Storstadsutredningens slutbetänkande (SOU 1998:25). Moderaterna
faller in i ledet genom att använda dagens moderiktiga socialspråk: empowerment,
egenmakt, underifrånperspektiv (bottom-up approach), utanförskap, nyfattigdom,
segregation, klientelisering, solidaritet o s v. Egentligen saknas bara orden
mainstream, diskurs och kontext. Rapporten citerar
Invandrarpolitiska kommitténs slutbetänkande (SOU 1996:55) "Analyser av den
invandrade befolkningens situation på arbetsmarknaden antyder att en skiljelinje
kan dras vid någon tidpunkt i närheten av år 1975. Invandrare som kom
dessförinnan har klarat sig förhållandevis bra, medan många av de senaste 20
årens invandrare också efter en längre tid i Sverige har stora svårigheter att
finna en fastare förankring i arbetslivet". Liksom Invandrarpolitiska kommittén
avstår den moderata arbetsgruppen under Mauricio Rojas att kommentera vad som
hände just 1975. 1975 var det år som riksdagen i total enighet, utan föregående
debatt godkände den invandrarpolitiska utredningens förslag till ny
invandrarpolitik, J, V och S, Jämlikhet, Valfrihet och Samverkan, honnörsbegrepp
som inte analyserades av rikdagsledamöterna och än mindre av svenska folket.
Riksdagsbeslutet innebar att den traditionella assimilationspolitiken begravdes
och ersattes av en integrationspolitik vars mål och innebörd förblev okända,
även av politikerna, men vars resultat vi ser idag. För att definiera
fattigdomen i de invandrartäta förortsgettona åberopar den moderata rapporten
olika utredningar inom EU. Man fastslår att man numera övergett begreppet
"income poverty" till förmån för "deprivation" eller krångligare "en kumulativ
process av utestängning eller segregation från samhällslivets centrala arenor".
Begreppet "social exclusion" sägs vara central för EU:s fattigdomsanalys. "Med
detta förflyttades det analytiska fokus från inkomst- och konsumtionsaspekten
till frågan om produktiva resurser och maktproblematiken". Rapporten
Förnyelse och medborgarmakt ansluter sig till EU:s syn på nyfattigdomen, en syn
som utmärks av "framväxten av ett medborgarcentrerat och dynamiskt
socialpolitiskt perspektiv på fattigdoms- och segregationsproblemet som bara på
undantag har kommit till uttryck i svensk debatt och socialpolitiskt praxis. Det
handlar i grund och botten om ett nytt förhållningssätt till det politiska
uppdraget i största allmänhet i vilket underifrån- eller medborgarperspektivet,
det civila samhället styrka och egenmakt eller empowerment som främsta
socialpolitiska mål och medel är centrala inslag". Mycket långt från Land för
hoppfulla, följaktligen. I sin analys av invandrarnas svårigheter
att komma in i arbets- och samhällslivet uppehåller sig den moderata
arbetsgruppen som väntat främst vid s k strukturella problem, skattesystemet,
bristande facklig flexibilitet, felaktig socialpolitik, krångliga regelverk inte
minst på arbetsrättens område, kontraproduktivt lönebildningssystem. Man påpekar
att "utestängningen från den svenska arbetsmarknaden vad gäller exempelvis stora
invandrade grupper når extrema nivåer. Sverige har faktiskt det största
arbetslöshetsgapet mellan infödda och utomeuropeiska invandrare av alla
jämförbara industrialiserade länder, trots en förhållandevis hög utbildningsnivå
bland många av de berörda invandrarna". När det så kommer till
konstruktiva förslag blir rapporten diffus och föga imponerande. Man pekar på
tre fundamentala uppgifter att ta itu med, nämligen 1. Att röja
hinder mot arbete, företagande och egenansvar 2. Att skapa
förutsättningar för trygga liv 3. Att göra resurser och möjligheter
tillgängliga Hinderröjningen riktas mot strukturproblemen skatter,
arbetsrätt, företagandets regelverk etc. Tryggheten förutsätter effektiv
brottsbekämpning, tillgänglighet hos polisen men också ökad samhörighet i
bostadsområdena genom exempelvis övergång från hyresrätter till bostadsrätter,
valfrihet när det gäller skola, vård och omsorg – allt gamla moderata krav.
Det enda nya förslaget i rapporten gäller tillgängligheten, man vill ersätta
diverse arbetsmarknadspolitiska åtgärder med en "arbetspeng" som den arbetslöse
fritt får disponera för att köpa utbildning eller arbetsförmedling. Som läsare
tvivlar man på "arbetspengens" effektivitet. Det gör emellertid inte rapportens
författare: "Resultatet skulle givetvis bli framväxten av en enorm mångfald av
möjligheter som i dag lyser med sin frånvaro. Det skulle handla om olika företag
och företagstyper, som genom att erbjuda bättre och mer skräddarsydda tjänster
skulle konkurrera för att vinna olika kundkategorier. Här skulle vi inte längre
se alla dessa 'roliga kurser' och 'innovativa projekt' dit vi kommenderar
arbetslösa människor i dag som om de vore socialtjänstens livegna. Här skulle vi
i stället se professionalismen växa fram och den så viktiga respekten som varje
producent har för individer som kan välja bort undermåliga produkter". Föga
oväntat presenterar rapporten ingen analys av hur denna underbara tulipanaros
skall realiseras.
En censurerad och totalt ensidig syn på segregationen Den tilltagande
segregationen, de avgrundsdjupa klyftorna mellan invånarna i de s k utsatta
områdena och den övriga befolkningen, är en ödesfråga för Sverige. Det rör sig
inte bara om gigantiska ekonomiska problem. Än viktigare är den sociala aspekten
med tilltagande våld och övrig kriminalitet. Vissa delar av Sverige är vissa
tider på dygnet ett farligt och laglöst samhälle. Ansvaret vilar helt på
politikerna i samtliga riksdagspartier som fegt, kortsiktigt och aningslöst
tillåtit en okontrollerad massinvandring av asylsökande från hela världen, vars
asylskäl oftast varit lika obefintliga som deras identitet varit osäker.
Förmodligen är problemen olösliga, men man hoppas ju i det längsta att någon
skall presentera ett realistiskt förslag till hur det till synes oundvikliga
sönderfallet av Sverige skall förhindras. Den nu presenterade moderata
rapporten Förnyelse och medborgarmakt har tyvärr intet att erbjuda. Den kommer
snart att finna sin plats i papperskorgen. Det som framförs är visserligen
tämligen harmlöst. Det är vad som inte skrivs i rapporten som dömer ut den.
I lägesbeskrivningen antyds inte med en stavelse att asylinvandringen till
Sverige varit orimligt stor, större än till alla andra västländer. Ingenstans
ifrågasätts skälen till att migranter sökt sig just till Sverige, att det är
välfärdsförmånerna, möjligheterna att bli försörjd utan att arbeta som lockar
hit många av dem. Läsaren bibringas uppfattningen att 100 procent av de
nyanlända brinner av entusiasm för att omedelbart försörja sig själva genom hårt
och idogt arbete. Till ingen del tycks utanförskapet bero på invandrarna själva,
allt är det svenska samhällets, det svenska systemets fel. Framför allt är det
socialdemokraternas fel, anser den moderata arbetsgruppen. En av
författarna till manifestet Land för hoppfulla, bokförläggaren och debattören
Helena Rivière, publicerade 1998 en liten skrift på Timbro, Bidragskulturen –
filosofin bakom socialbidraget. Den måste rimligen vara känd för medlemmarna i
den moderata arbetsgruppen mot social segregation och utanförskap. Det är synd
att man inte tagit till sig basala fakta från Bidragskulturen eller åtminstone
karakteristiken av välfärdsstaten: "Välfärdsstaten var ett nationellt projekt.
Ingen förutsåg internationaliseringen, globaliseringen av ekonomin,
migrationsvågorna. Ingen anade att vi skulle få ett välfärdssug från fattiga
länder. Eller att det en dag skulle bli uppenbart att vi inte har råd med alla
de förmåner vi beviljar oss själva, och i namn av den stora enhetligheten, alla
andra som kommer hit".
Motviljan mot klarspråk I en annan rapport till partistämman, Ett
parti söker framtidens vägar, skriver moderaterna: "Somaliska invandrare - som i
Sverige till över 90 procent ställs utanför möjligheten till ett riktigt jobb -
erbjuder en ögonblicksbild. Samma somalier som i Sverige är chanslösa har ett
jobb i London en vecka efter det de flyttat dit". Det är märkligt att
moderaterna - liksom för övrigt alla andra politiker - vägrar att inse den enkla
förklaringen. I Sverige tar varken löneavtalen eller skattesystemet hänsyn till
löntagarens försörjningsbörda. Det gör däremot både socialtjänsten och
socialförsäkringen. Ju fler barn desto högre socialbidrag, bostadsbidrag och
flerbarnstillägg till barnbidraget. Verkligheten är den att exempelvis en
somalisk åttabarnsfamilj aldrig någonsin kan nå samma levnadsstandard på
förvärvsarbete som genom passivt bidragsmottagande. Eftersom Storbritannien (och
än mer USA) aktivt motverkar s k välfärdsdrottningar och dessutom har ytterligt
restriktiv asylpolitik, attraherar det svenska systemet en helt annan, tärande,
typ av invandring än den kreativitetsinriktade anglosaxiska.
- Vem som ger fakta?
- FriInfo;
- Comment?
- "Vi knullar med skurken Mauricio Rojas, fullständigt i röven!", som står på
faxpappret av
paret: Stanley SJÖBERG, Pastor i Centrumkyrkan & Allan WIDMAN
(oppositonell i Folkpartiet i Malmö) Här är deras faxnummer
syns fortfarande på pappret: 040-97 45 05 Skrivet av: Allan Widman
(oppotionell politiker, f.d. jur. kand. som prickad av Sv.
Advokatsamfundet) c/o. Folkpartiet Liberalerna i Malmö
Henrik Smithsgatan 1, 211 56 Malmö
- Här syns en annan som deltagande; Stanley SJÖBERG
(Prickad Fascist Pastor) Centrumkyrkan i Sundbyberg
- Attention!!! It's not only imported criminals, male whore Rojas... But many
Godfaders are still free!!!
- List of signed names at this page of: "BARAK-NETANJAHU-SHARON have to pay!
Now!" -Antifascist list campaign. This page is here so that you can
make your voice heard! Massmurderers BARAK-NETANJAHU-SHARON must be quilty
because of their cold-bloody Crimes against Humanity! The ones who sign here
are demanding that the dictators and massmurderers BARAK-NETANJAHU-SHARON been
extradicted to Holand-Haag Tribunal-International Court!.. There those killers
must face the judges and answer the acusations of Genocide on Palestinians.
Please sign only once and let all your friends know that the page exists. Mail
them and ask them mail all their friends. This is the least we can do for
democracy and to let all dictators in the world know that they should not ever
feel safe!
REMEMBER: We must act FAST! We must act NOW!
International -independent- List of Signatures:
First Name(s): Last Name(s): City:

- Fascist-PINOSH*T arresterades äntligen, comments Radio Belfast
- Hej ! Vad hurrar ni där?
- Nu har vi knullat med diktatör-PINOSH*T, fullständigt i röven (även dem som
hos är likajävla kålsupare under flera decennier som missbrukat diplomatiska
paraplyet)! Fuck them!
- Do you know the direct address for this message?
- Here; Mauricio ROJAS, fake Docent, zionized University of Lund
- ?!

See also: